Morgonsolen faller över hamnstaden Port de Soller. Taget från mitt hotellrumsfönster.
Väl hemma efter en två dagar lång fotografering på Mallorca så känns våren bitter. Vill tillbaks.
Morgonsolen faller över hamnstaden Port de Soller. Taget från mitt hotellrumsfönster.
Väl hemma efter en två dagar lång fotografering på Mallorca så känns våren bitter. Vill tillbaks.
Under helgen blev jag förledd till ett vinterbad. Jag hade packat med mig simbyxor och handuk i tron om att åka och spela vattenpolo i en simhall.
Jag hade också packat med mig ett undervattenskydd till min kamera som jag trots kylan passade på att testa.
Innan sista doppet.
På grund av dåligt konsentration i vattnet lyckades jag kapa av hälften av badsällskapets huvuden, på alla bilder. Jag hade knappast varit mycket till Finsk spionfotograf.
Imorgonbitti hoppar jag på planet till Mallorca var jag har en två dagar långt fotokeikka. Vilket också är varför jag har lånat och testkört ett undervattensskydd. Tack Lingonmannen!
Jag gillar att jämföra bröllopsfotografering med MMA (Mixed Martial Arts). I MMA gäller det att behärka flera kampsporter, likväl som i bröllopsfotografering var man tampas med allt från porträtt, dokumentärt, produkt till arkitekturfotografering. Dessutom förväntas det ibland att man ska filma därpå.
En skillnad mellan bröllopsfotografering och MMA är att bröllopsfotograferingen pågår en hel dag, dock (förhoppningsvis) utan fysiska sparkar, slag och utstrypningar.
Här kommer ett urval bilder från en heldagsfotografering i Lovisa 2012 då Henrik & Maria gifte sig.
De senaste nio månaderna har mina rutiner och jobb som fotograf förändrats rätt så mycket. Lokala fotograferingar som porträtt och evenemang etc. har minskat, istället sitter jag mest hemma i kontoret och kommunicerar med kunder, kunder ofta från andra världsdelar. Vilket ännu känns ovant och svårt att vänjas vid. Förra veckan gjorde jag ett fotojobb till en voice over artist från North Calorina och nästa vecka börjar jag jobba på bildmaterial till ett nytt album för ett band bosatta i både New York och Milan. Absurt.
Jag gillar förändringen även fast det blir mindre fotografering. Det teoretiska inom fotografering följer ändå med genom planeringsprocessen, vilket har varit både givande och intressant för mig. En ny arbetsmetod och därmed också ett nytt resultat. Förr föredrog jag att vara spontan med mina bilder så det är en rätt så stor förändring.
När planeringsprocessen har ljusnat är det skönt att komma till punkten var bilden ska förverkligas. Efter all tid av planering kan det kännas riktigt välförtjänt att äntligen ta bilden – ett krutladdat ”klick” liksom. De flesta projekt har krävt multi-exponering så även fast fotograferingen är välplanerade kan det komma motgångar som oftast beror på vädret; helst ska det vara mulet, vintern är dessutom ständigt rätt så svår. Förra sommaren var pålitlig rakt igenom. I vår tänker jag dock skaffa utrustning som gör mig så gott som oberoende av vädret. Det ska bli befriande, även fast det blir en del mer att bära.
Jag är ändå lite rädd för att all extra tid i kontoret ska döda min kreativitet. Jag tänker att kanske det vore lönsamt att öka antalet personliga projekt till några spontana fotograferingar i veckan, även fast jag kanske blir tvungen att skjuta fram en del jobb. Eller ska jag börja fotografera fler personliga projekt efter jobbet? Har jag lyckan att få arbetsstipendiet av Svenska Kulturfonden i år (vilket jag ansökte om) faller ju allting på plats. Men det är ju rätt så önsketänkande.
Monika Fagerholm. © Christoffer Relander
På tal om att jag inte gör mycket lokala fotograferingar nuförtiden så kom jag att tänka på ett porträtt som jag (för inte allt för länge sen) tog på Monika Fagerholm. Porträttet publicerades tillsammans med ett annat i Studentbladet. Allt mer har jag börjat gilla enkla, svartvita och tidlösa porträtt. Klassiska kan man väl säga.
Så här glad kan en fotograf bli då han oväntat får hem en RoundFlash på posten. Företaget förväntar sig en bunt med testbilder i utbyte mot deras produkt. Kul!
Eftersom ringblixten går runt objektivet så blir ljuset fritt från slagskuggor. En annan intressant effekt är den karakteristiska ljuscirkeln som reflekteras i ögat. Tänder ser också vitare ut utan slagskuggor, nästan så jag ville mörka till dem på efterhand.
Jag blev nyfiken att testa Ratatas nya bloggverktyg, så jag fixade snabbt ett inlägg med bildmaterial från November då jag ännu testkörde ett tilt-shift objektiv. Hittills är jag nöjd med Ratatas uppdatering, det känns verkligen som ett jättekliv med alla nya funktioner.
Jag har inte bloggat på flera månader men planerar nu faktiskt att göra en comeback. Mindre snack och mera bilder – precis som förut. Jag känner just nu att jag har rätt mycket jag skulle vilja skriva och berätta, likaså så har jag mycket bildmaterial som ligger och dammar.
Om du fick välja, hurudana inlägg skulle du då vilja se mer av? T.ex. personliga fotoprojekt, fotojobb, behind the scenes, vardagsbetraktelser etc. Alltid kul och motiverande att veta vad läsarna gillar.
Allt gott!
En fotoblogg av en västnyländsk konstfotograf.
Jag skapa fotobloggen 2009 i samband med ett kameraköp. Idag jobbar jag som konstfotograf.
Du hittar mig också på min hemsida och min Facebooksida.